Dagarna har kommit och gått,
på något sätt har vi redan hamnat i Juni.
Tiden har varit jobbig och smärtsam men livet går vidare.
Dessa bilder har min minsta son tagit.
Fina va!
En enkel ros är kvar i min pappas grönsaksland.
Sonen fångade den på bild. Tänk
något så enkelt kan bli fint.
Vi ses snart igen!
Många kramar
Sari
1 kommentar:
Åååå vad härligt att du är igång o bloggar igen vännen! Har saknat dina inlägg. Stor kram!!
Skicka en kommentar